lämnat / funnit

jag tänker börja skratta rädslan i ansiktet. på riktigt, vad är rädsla? en känsla som bara finns inuti dig, och som begränsar dig. får dig att tänka efter en extra gång, och kanske låta bli, istället för att chansa. istället för att kasta dig utför stupet och hoppas på att en fallskärm helt mirakulöst vecklas ut ur din fjällrävenryggsäck. 
det kan ju låta lite vårdslöst. att kasta sig mot sin möjliga död. men det är precis det livet handlar om, hela tiden, varenda minut. och jag vet nu, att fallskärmar finns. jag kände dem utvecklas när jag hoppade från den isigaste kanten vid det brantaste stupet jag sett i hela mitt liv. 

 
 
 

high on hope

till sist träffade jag någon som avgudar mig lika mycket som jag avgudar honom, som vill skrika ut att jag är hans flickvän från sitt vardagsrumsfönster, som skämmer bort mig, och som jag litar blint på.
fuck you livet, nu tar jag över. 
 
 
 

hejdå

won't let this city destroy our love

jag tittade igenom mina dokument och hittade detta som jag skrev 24 augusti 2011. tyckte det var ganska fint. framför allt är det fint att inse att man alltid går vidare och kommer över. 
det känns som ett helt liv sen.
 
 
 
 

Jag önskar så mycket att jag skulle kunna skriva ner mitt liv. Fotografera allting. Få ner allting på papper. Skriva om hur det känns när du stryker din hand över mitt hår och rufsar till det, när jag skrattar åt livet och tänker på framtiden, eller när dina ögon möter mina. Jag skulle kunna falla ner i dem. 

 

Jag önskar att jag kunde få rätsida på hur jag ska vara. Att jag kunde vara principfast och empatisk istället för att alltid skita i allt och göra det som känns bra. För mig. För stunden. 

 

Tänk om jag kunde förstå hur jag kan irritera mig så mycket på någon, samtidigt som jag inte vill något hellre än att kyssa honom. Jag önskar att jag kunde förstå mig på varför det är just du. Just dig jag hade släppt allt för och sprungit åt ditt håll vid minsta vinkning. Jag vet inte om det är dina ögon eller dina tänder som gör det, men jag tror det.

 

Imorgon finns inte idag längre, och det skrämmer mig så sjukt mycket. Jag önskar att jag skulle kunna spola fram och tillbaka i livet. Känna efter. Ta allting i min egen takt; göra om, tills det blir rätt. 

 

Det här livet, jag tror att det har fått mig att inse att det inte är läget som gör det. Att situationen inte spelar någon roll. Bara sällskapet gör det. 

 

Men jag kommer alltid ha den här sommaren. På gott och ont. Allt det här har hänt. Allt det här underbart fantastiska har hänt. 

Och det kan ingen ta ifrån mig. 


.


så fint, så fint, så fint. 
jag har de senaste veckorna skapat mitt eget välmående
och jag har aldrig varit stoltare. 
när jag skrev här sist grät jag minst fem gånger om dagen.
påväg till jobbet, på lunchrasten, påväg hem från jobbet
framför facebook i mitt sovrum
när jag var i stan och var ensam på platser vi brukade vara. 
överallt, alltså. 
när jag lyssnade på musik som påminde om honom.
all musik, alltså.
det tog mycket kraft.
men det är helt fantastiskt att det här var möjligt.
det här trodde jag aldrig.
inte om mig själv.
men lite duktig kanske man har blivit det här året. 
 
 

sydney



jag kan inte vänta tills jag hittar någon som förtjänar min kärlek.
jag har så himla mycket att ge.
men förtjänar man det inte, då sparar jag det till någon annan.
vem vet jag inte, det är det som är så spännande.

kärlek


jag kan titta på dig för evigt

 
 
detta konstiga liv. sitter och äter kycklingsoppa efter jobbet och tänker bara på hur underligt allting är. snart har jag jobbat fem månader på mitt jobb här i australien. det är redan det jobb jag haft längst i hela mitt liv. kanske håller man på att växa upp lite. jag har det så himla bra här. jag älskar mina vänner, mina kollegor, mina kunder på jobbet, mitt hus, mitt kvarter, och jag kan fortsätta i all evighet. 
jag vill verkligen stanna. fina vänner i sverige. jag älskar er men jag vill verkligen stanna. detta är inte på grund av något speciellt, eller någon speciell (förutom julia hadin), utan det handlar om att jag kan inte tänka mig något liv bättre än det jag fått ett smakprov på här. 
det enda dåliga med den här staden är att det finns så löjligt mycket att hitta på varje dag, att jag lider av kronisk sömnbrist. därför stundar nu en tupplur. puss 

lyssna på festmusik, då känns det inte lika mycket



saker som hänt:
- flyttat till sydney
- suttit i parker och druckit blodapelsinläsk
- festat och tackat nej till mängder av förslag
- sårat på bästa möjliga sätt
- stapplat hem genom north sydney klockan två på natten
- jobbat hårt och lärt mig göra kaffe
- upptäckt hur dålig jag är på att flirta
- blivit kär
- gjort slut och tvingat mig själv att kasta ut killen jag verkligen vill vara med
- gråtit en hel vecka
- bosatt mig och inte haft en tanke på att åka hem
- täckt ett stort trä-g med vita paljetter
- fått oerhört oerhört fina vänner
- känt mig lyckligt lottad
- fått sand överallt
- varit med om helt galna ute- och innekvällar med redferngänget
- blivit sjuk av inbrottstrauma
- spenderat alldeles för mycket pengar på att äta ute. men det är ju så gott
- varit så tacksam för julia hadin så det inte är klokt
- insett att man måste våga här i livet
- varit så himla glad över att jag faktiskt nästan alltid vågar
- mognat förbi mig själv
- mognat förbi 26-åriga killar
- fått veckorutiner
- inte sett en enda orm
- haft svårt att tänka mig ett liv utan alla som finns här

fel bara

det är bara fel.

i en hiss på ikea



sjuttonde maj:
jag saknar hans nacke och hans blick.
när han är här finns det inget annat för mig.
han glömmer saker här ibland.
han glömmer mig ibland.
men ibland råkar han kalla mig "babe".
och det räcker.
skynda dig helgen, jag drömmer om dig.

artonde maj:
en jäkla berg-och-dalbana.
en helt sjuk resa som alltid slutar med att man landar med fötterna på marken igen.
men mer osäker än man var innan, för att man känt hur luften omkring en kan skaka.
ruska om lungorna så man knappt kan andas.

nittonde maj:
hur jag hittade något riktigt i all den här röran kan jag inte alls förstå.
från ingenstans, på andra sidan jorden, på ett skabbigt dansgolv en fredag i mars.
men jag tänker sluta ifrågasätta det nu.
och bara låta tiden gå och försöka skapa det bästa liv jag bara kan här.

lever och växer


och det kunde inte vara som det varit förut

men jag fattar det inte ändå.
det visste jag väl.
men allting hände så himla fort att jag inte fattade någonting.
och nu har jag helt plötsligt snart varit här en tolftedel.
men jag ääääääälskar det.
åh. det pirrar i mig.
fast mina käkar gör ont.
måste sluta tugga så mycket.
potatis.
xx julia




ny skit



nu när vår avresa stundar tog jag ett par timmar här inatt och skapade vår australienblogg.
jag kommer eventuellt skriva här nån gång när andan faller på också, men fläk in http://nuniz.blogg.se på bloglovin för att vara säker på att inte missa några viktiga nyheter från mig. klicka på bilden också! puss

lucka tjugofyra



och så blev det till sist julafton. fy sjutton i mig vilket underbart december det varit hittills. fem fina saker som hänt under mitt december, i oberoende ordning:

- hanna kom på besök till karlstad i ett dygn. det var helt sjukt gött att ha en vänersborgare att prata med, och inte vilken som helst. en riktigt god en! vi gjorde säkerhetskontroller, såg på legally blonde, drack kaffe, åt spicy middag och kom sjua på korianders quiz med tema färdmedel. born to drive säger jag bara.

- jag ströjobbade. utöver mitt vanliga jobb. så underbart! jobbade på gård och på nöjesfabriken. båda innefattade kroppsarbete och ett hektiskt tempo. framför allt var det så skönt att få känna att man utvecklades. lärde sig nya saker, träffade nytt folk. en självförtroendeboost, det där med att kasta sig ut, testa på nya saker och lyckas med det man tar sig för.

- sophie kom på besök till karlstad! vi fick visa henne staden och jag mådde illa mest hela tiden för att jag var nervös över nästa punkt på listan. men vi hann med att hänga med min systerdotter emma, äta sallad på stans bästa salladsbar och så vidare. fina vi.

- jag tog körkort. efter exakt tre månader och tio dagar bakom ratten klarade jag först av teoriprovet, bara booyah på första försöket, sen tre dagar senare uppkörningen, bara booyah på första försöket. alltså känslan i torsdags när jag hade kört upp. det var ta mig tusan bättre än studenten. helt overkligt. jag har i princip aldrig känt mig så himla glad och stolt över mig själv. promenerade leendes hela vägen hem. sen log jag mest hela kvällen också. det må låta som skryt men som tidigare blogginlägg skvallrar om, är jag helt enkelt bäst.

- idag körde jag bil ensam för första gången, förutom på halkbanan. det var en sjukt go upplevelse. helt galet vuxen kände jag mig. "nu åker jag till ica munkebäck och handlar mjölk, filmjölk och bregott". och så gör man det. ;PPpPPPpppPpPpP

lucka tjugotre


mitt bästa julminne.
alla de gånger jag skrattat åt julrim med min familj.
alla de gånger jag knutit en rosett kring min hunds hals.
alla de gånger jag sprungit upp så fort jag vaknat och lagt mina paket under granen.
alla de gånger jag gick till kyrkan och kände mig lite malplacerad, men tyckte det var mysigt ändå.
alla de gånger jag åt första tuggan risgrynsgröt.
och så vidare.



bilden är ifrån förra årets julafton.

lucka tjugotvå


något jag är beroende av.
jag är nog faktiskt inte beroende av något skulle jag tro.
det närmaste ett beroende jag kan komma är nog min dator och min mobil. när mobilen är död kliar det något enormt i fingrarna. jag börjar tänka på alla sms och samtal jag får som aldrig kommer fram. alla eventuella kärleksförklaringar som oförklarligt nog inte får leveransrapport, för att jag glömt ladda min mobil.
min dator är en annan visa, jag går inte runt och stressar över att jag måste kolla. men å andra sidan, varje gång jag varit iväg i några dagar, och kommer hem, går jag utan att stanna fram till min fina dator, lägger mig ner med laptopen på min mage och känner stressen rinna av mig.
kul att höra va?

lucka tjugoett

någon som jag älskar.

mina underbaraste mansan och mensan.
den här bilden togs för helt galet längesen, kanske 2008, när vi började hänga.
sen dess har vi gjort en himla massa sjuka saker ihop, pratat igenom ungefär allting som hänt, hatat vänersborg, peppat och hjälpt varandra, pratat massa danska, och sagt "mi" ungefär 24843 gånger.
jag är helt galet tacksam för dessa fina två. tack och puss!


lucka tjugo

vad jag önskar mig i julklapp är bara att få vara tillsammans med min familj. på riktigt. jag vill inte ha något. självklart är det kul att få julklappar men i år bryr jag mig faktiskt inte. hur skönt som helst.
jag önskar mig dock en sak. av mig själv. att jag klarar av det jag ska göra på torsdag.
gör jag det blir jag så himla glad.

lucka nitton

om en vän som bor långt bort.
jag har känt honom i sex år nu. och han är fortfarande bland de finaste jag träffat. vi står ut med varandra.
bästa johannes.
nu bor han i santa barbara och läser ljudteknik.
men! snart, när jag flyttar till australien, kommer vi vara ganska nära varandra.

lucka arton

nu börjar det närma sig det ljuva slutet. julafton.
men idag ska jag berätta om en plats jag absolut vill besöka innan jag dör.
den här staden känns mycket mer som ett fenomen än som en stad.
det känns som en sagostad. det känns som att den är det nya new york; staden där allt kan hända, när som helst, och var som helst.
new york innan turisterna och bilarna tog över. men så himla långt ifrån, så himla mycket mer och finare och bättre. mer genuint. säreget. med helt galna kontraster över hela staden. det känns och det känns och det känns som. jag vet inte alls. jag vill veta. jag vill se själv. jag vill uppleva tokyo. snällarå.


Tidigare inlägg
RSS 2.0