oktoberfest

och det gör mig nog inte så mycket om det är slut nu.
du kan inte ge mig det jag vill ha.
du kommer aldrig kunna ge mig det jag behöver. 
allt du kan göra är att trampa på mig och mina känslor.
så det är lika bra att dra av plåstret nu. 
 
 

vad som händer

2013-07-18
Ja. Tålamod är bittert. Men är dess frukt alltid söt? Någon månad efter att han gjorde slut med mig flyttade jag in till stan. Någon månad efter det fick jag reda på att pappa verkade ha en hjärntumör och åkte hem. Jag var i Sverige i tio dagar eller nåt, och åkte sedan hem till Sydney. Några veckor senare får jag reda på att pappa har 6 till 12 månader kvar att leva.
Det var nog den största chocken i mitt liv. En och en halv månad senare, efter resor, flytt och avsked, flyttade jag till Sverige. Det var 9 dagar sedan. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Och jag vet inte om den här bittra känslan någonsin, eller åtminstone på väldigt länge, kommer bli söt.
Allt är bara fel.
Man får göra vad man kan för att sätta ett leende på sina, och andras läppar.

2013-07-25
Jag ska tillbaka. På riktigt. En dag ska jag bli lycklig igen.

Tills dess
Jag vet inte.
Tills dess är idag allt som finns.

Jag har trott att jag ska trilla isär så många gånger.
Men här står jag. Armar, ben, hjärta och lungor. Tio fingrar och tio tår.

Svag. Men aldrig hopplös.

kvällsmacka

blev påmind om ett av mina favoritord ikväll. läs rubriken. annars älskar jag ro, veck, och kaka.
på engelska är mina favoritord leverage, book, och excrutiating.
i helgen flyttar jag till surry hills och blir innerstadsflicka igen. bara en sån sak.
 

project sylo

sakta men säkert börjar jag städa upp min tillvaro. insidan har varit städad och samlad de senaste månaderna, så nu har jag börjat med mitt yttre och allt runt omkring. det känns bra. livet är gott. jag ser fram emot allt det roliga som ska hända. ibland är det bara att klippa bort det gamla och ta det bra med det dåliga. förlorar man en person ur sitt liv vinner man ibland två. och det blir bara bättre och bättre hela tiden.
 

sånt som händer



han viskade en utdraget förlåt in i mitt vänstra öra och sa två gånger att jag skulle höra av mig om jag ville ses.
jag blundade eller tittade upp på trädkronorna. jag ville bara att han skulle gå, för jag visste att det inte var någon mening i att hålla fast i något som jag ändå skulle bli tvungen att vänja mig av vid.
innan hade jag sagt att jag önskade att han ville ha mig lika mycket som jag ville ha honom. förlåt, svarade han.

ärligheter ärligheter ärligheter ärligheter

att hamna i en situation man inte kan skriva sig ur. det suger. jag förstår ingenting. 
kan inte ens skriva om det. kopierar från min dagbok istället. ingen som läser den här bloggen ändå.



Onsdag 30/5: Att ligga och gråta i sin säng, inte för att man har någonting alls att gråta över.

Utan för att man saknar någons närvaro så himla mycket.

Och för att man bara vill skrika MEN JAG VILL HA DIG, OCH JAG VET ATT DU VILL HA MIG, KAN VI INTE BARA FÅ VARANDRA DÅ????

Ut genom fönstret så alla hör vill jag skrika att han är min.



sen hade jag ju visst saker att gråta över. men det ignorerade jag ju då.

kuk kuk kuk såhär svårt har det inte varit på länge.

relocate



vad ska man göra här i livet egentligen. inget frågetecken. bara en suck.
en matt suck av mättnad. det finns alldeles för mycket att tänka på här.
det mesta är bra dock. staden är bra. vi är bra.

natt i australiensisk dal



and i know i am naive, but if anything
that's what's going to save me
yet i am still afraid, but if anything
that's what's going to save me
but i find it hard to believe, but if anything
that's what's going to save me

ingefäraöl och bananbröd

idag är det skärtorsdagen och jag är som vanligt uppe vid gryningen för att åka till jobbet. tvingar i mig lite flingor innan jag ska springa till 6.23-bussen. men jag gillar det. jag vet inte vad som kommer hända med allting, alls, men just nu känns det bra. så därför ville jag skriva det här blogginlägget. för att berätta om hur fantastisk den här veckan har varit och kommer fortsätta att vara, och för att berätta för alla er som fått stå ut med mig när jag hade the epic svacka: jag har det bra nu.


om du någonsin skulle bli min



så skulle jag aldrig svika dig.
alltså aldrig.




och hej! står i karlstad och lagar middag för två. lovisa ska komma hit och vi ska snacka om livet.
det blir gött. sånt som behövs ibland.
sista veckan i karlstad nu. jobbar sista dagen imorgon. hähähä i ditt ansikte jobbet.

slut/början



det var du och jag och allting lätt.
vi var kravlöshet och omöjlighet.
naturlighet och en sådan stängdhet.
en ömsesidig illvillighet som sprang ikapp med en passion som inte gick att stänga av.
dina skjortkragar räckte inte tillräckligt långt.
min romantiserade bild av att allt jag behövde var din närhet bleknade med varje ord du sa.
till slut föll jag och vaknade upp, alldeles svettig, klockan tre på natten.
jag satte fötterna på trägolvet, sträckte på tårna, och gick och drack ett glas vatten.

sanningen


perfekt och futurum. nio månader senare.

jag har sagt upp mig från ett jobb och skaffat ett nytt.
jag ska bli bättre på att våga.
jag har blivit så himla mycket bättre på att våga.
jag ska njuta så fantastiskt mycket av den sista tiden i karlstad.
jag har insett att jag trivs bättre här än jag gjort i någon annan stad.
jag ska skapa mig ett nytt hem på andra sidan jorden.
jag har aldrig varit så stolt över mig själv som jag är nu.
jag ska trivas nu.
jag har kört bil till ikea och ätit pasta med min systerdotter idag.
jag ska jobba hela helgen.
jag har dragit upp mina rötter och byggt upp ett nytt liv. två gånger om på ett halvår.
jag ska skypa med usa på torsdag.
jag har hånglat jättemycket ikväll.

vampyrhelg

your sword's grown old and rusty
burnt beneath the rising sun
it's locked up like a trophy
forgetting all the things it's done
and though it's been a long time
you're right back where you started from
i see it in your eyes
that now you're giving up the gun


de l'autre côté du mur de verre

den största trösten som jag alltid, alltid kommer tillbaka till, är det faktum att jag kommer ta mig igenom det här också.
att jag vet att jag en dag kommer tänka tillbaka på det här och minnas.
att det här kommer vara dåtid om bara en liten stund.

je voudrais vraiment


en sak är säker. jag avskyr att snubbla på mållinjen. varför varför varför kan man inte få allt?
det här ska jag ordna upp. så får det bli. sov gott.

september och jag fattar ett svårt beslut



min nedräkning börjar nu. där allt en gång tog slut.

ord kanske


jag lyssnar på julmusik för att jag vill.
jag bokar upp mig för att jobba sex dagar i veckan.
jag har föreläsning den sjunde.
jag skriver texter om att vara nitton år och hemlös.
jag mardrömmer om positiva graviditetstest.
jag stiger upp klockan åtta och promenerar tills klockan tolv.
jag läser böcker på engelska. språket vi aldrig pratade på.
jag försöker, försöker och försöker.
jag kan dock lik förbannat inte undkomma knuten i magen
när ditt namn, dina tänder eller ditt hår dyker upp på min näthinna.


jag tänker skaffa mig något nytt att tänka på.
du var fan inte ens så himla rolig.

i'm surviving this for sure




winter winds

jag vet verkligen inte vad jag ska göra i vinter.
har för mycket skit i huvudet just nu.
men tillvaron är fin! sverige är så fint, trots regn och tråkiga människor.
det är här mina vänner finns, och det är här tryggheten finns.
och även om avenyn inte är så rolig kan man ta sig till en sidogata
in på en källarklubb och komma på sig själv med att vara omgiven av australienare.



Tidigare inlägg
RSS 2.0