there goes the fear



flickor i sydney.

uppe med parakiterna


i en hiss på ikea



sjuttonde maj:
jag saknar hans nacke och hans blick.
när han är här finns det inget annat för mig.
han glömmer saker här ibland.
han glömmer mig ibland.
men ibland råkar han kalla mig "babe".
och det räcker.
skynda dig helgen, jag drömmer om dig.

artonde maj:
en jäkla berg-och-dalbana.
en helt sjuk resa som alltid slutar med att man landar med fötterna på marken igen.
men mer osäker än man var innan, för att man känt hur luften omkring en kan skaka.
ruska om lungorna så man knappt kan andas.

nittonde maj:
hur jag hittade något riktigt i all den här röran kan jag inte alls förstå.
från ingenstans, på andra sidan jorden, på ett skabbigt dansgolv en fredag i mars.
men jag tänker sluta ifrågasätta det nu.
och bara låta tiden gå och försöka skapa det bästa liv jag bara kan här.

relocate



vad ska man göra här i livet egentligen. inget frågetecken. bara en suck.
en matt suck av mättnad. det finns alldeles för mycket att tänka på här.
det mesta är bra dock. staden är bra. vi är bra.

RSS 2.0