och det kunde inte vara som det varit förut

men jag fattar det inte ändå.
det visste jag väl.
men allting hände så himla fort att jag inte fattade någonting.
och nu har jag helt plötsligt snart varit här en tolftedel.
men jag ääääääälskar det.
åh. det pirrar i mig.
fast mina käkar gör ont.
måste sluta tugga så mycket.
potatis.
xx julia




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0