kravlar mig upp

har suttit här i en halvtimma nu utan att veta vad jag ska skriva. var jag ska börja. har haft en så himla fin dag. men det spelar ingen roll. för det är framtiden jag ser fram emot nu. det är inte perfekt. jag förändras inte över en natt. ingen kan veta allting från början. men det känns så bra.
och nytt liv gör förlorat liv lättare att förstå.


ost på ost

hej, jag älskar dig, vad heter du? hans jäkla blick och jag blir fjorton igen.

 

så är det.



 

 



the right thing

en vanlig, ovanligt trevlig ledig gårdag i mitt liv såg ut såhär.


puss


you're cool


ja och shots blev det. det blev även motorcykelåkning, waka waka-dans och lite läggdags tre och en halv timma innan uppstigning. gott så. sverige så. ägs hårt av portugal så.

någon frågade hur varmt det var. i skuggan 25. i solen minst 30. ok
kan ni inte sno utlandsfrimärken från era föräldrahem och skicka mig ett litet brev. det hade värmt. (vits-alert)

julia gillgren co dianamar
rua latina coelho 36
8200-150 albufeira
portugal

hej

todas as redes


albufeira alltså. ska göra den här staden så himla hårt. går runt och rekar nu. och badar i atlanten. men ikväll blir det att kanske anta något utav de hundra "free shots free drinks for you"-erbjudandena som ropas efter en. festligt vaaaa! napa-style

olá



välkommen hem till mig.

elefanter i rum


Hon tittar ut över sitt flickrum. På allting som finns, allting som någonsin funnits. Den överfulla garderoben. De hjärtformade burkarna. De som hon skulle samla på, men aldrig hittade fler än tre. Dagböckerna med tusentals förvirrade och ledsna och förtvivlade och hjärtskärande och uppgivna ord. En handstil som blev slarvigare och slarvigare med minuterna som gick. Sidorna är skrivna, böckerna är fyllda. Det är avklarat. Hon vänder sig om och ska gå, men stannar till. Flickrummet har allting som fanns, allting som någonsin fanns. Allt som var, som försvunnit, sitter ändå kvar i väggarna och golven och skjortorna. Ett litet melankoliskt leende åt åren innan dörren stängs och det kramas farväl. Ja, farväl. För helvete.

- dagboksskriveri 6 april 2010


Nu går jag mest omkring och gråter. De senaste dagarna har jag fått ta tusen farväl. Varenda liten vrå fäller jag en tår för. Varje kapitel man avslutar ger dock plats för ett nytt. Fina vänner. Jag älskar er. Vi ses snart!

- bloggskriveri 14 juni 2011

vuxen nu


kris

kan vi inte bara vara nära en minut?
är det nu, nu som det tar slut?
fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
och jag vill hinna säga allting innan jag ska gå.

imorgon tar vi studenten


världens bästa rum



lite såhär såg vecka 22 ut. lägg till lite halloumi, dyra långdistanssamtal i panik, trettiogradigt väder, gormande och det faktum att jag bestämmer så är sammanfattningen komplett.

nu kan jag i alla fall säga att jag har levt.

RSS 2.0