en av hundratusen

det känns som att man aldrig kan veta vad som väntar.
outgrundligt länge har allt varit detsamma
men ändå är man säker på att allt ska ändras.
bilar mot hav
väggar mot skratt
suktan mot längtan
kallt regn mot vacker musik
allt ska vi byta ut.

och under träden ser jag allt så mycket klarare.


de två vackra



rautatieasema.

öststatsglädje



den här veckan hänger jag i de här hoodsen.
påsk i världens näst största karaokeland med en vän man inte sett på tre månader är det bästa.

tillvaro

"den var helt fantastiskt fängslande, men så sorglig"




det sista lovet

tappat gnistan, lossat kopplet, men förlorat hoppet.
du sprang iväg med henne, så jag tappade tålamodet.
nu har jag kommit till insikt om en sak.
att galna tankar som får fäste är det farligaste som finns.

jag har skrivit en bok



på engelska. och nu är den klar och tryckt. en jäkla känsla.

språkets begränsningar


det är så

allt jag vet är att jag vill vara introt till din låt.
jag vill vara den du ler åt.
jag vill bara vara handen under din tröja.


glasstester och humaniorafester

ränner, stannar. jag ser och blundar. du tittar ner på era händer. idag vill jag inte gå hemifrån.

bränner, kammar. jag biter mig i läppen och funderar på hur många gånger jag låtit det gå såhär långt. tre.

jag måste sluta skriva.

lyser besegrad


det skulle kunna vara ett gott parti.
men att försöka att romantisera situationen man befinner sig i leder sällan till något annat än ett nederlag.
det är det enda man kan vänta sig.
det enda man kan göra är att vänta.
bonne nuit.

RSS 2.0