framtid respekt ömsesidighet

nästa höst bor jag i stockholm. it's a done deal
nu fortsätter vi stora se-bra-film-helgen med the darjeeling limited eller något annat göttigt, får se.
dagens kille

attention les gars

La Blogotheque - Take Away Shows from La Blogotheque on Vimeo.


fast mest det här ändå


hej


idag ska man rösta rätt


som om det någon gång har varit bra! som om, vad fan.

det skönaste är när tillvaron är på en sån nivå att man är så frustrerad att man blir hetsad till att göra sitt bästa i alla aspekter bara för att visa alla runt omkring att man faktiskt kan.

farväl gullmarsplan

jag är inne på klubben

äkthet


idag är det sju år, en månad och tio dagar sen min morfar begravdes. få saker får mig att gråta nuförtiden.
men jag saknar honom fortfarande så obarmhärtigt mycket.
ett utav mina starkaste konkreta minnen från min barndom är när jag kom hem från min gitarrlektion och min mamma berättade att han hade dött.
jag tänker sällan på morfar. jag tänker sällan på min barndom, åren innan tonåren. mest för att jag just, blir ledsen utav det. jag saknar det.
jag saknar när vi kom till utö och morfar kom småspringandes längs stranden och klipporna och hjälpte oss av båten så vi skulle slippa kliva i vattnet. och man kramade honom för man sågs bara en gång om året. de bodde i frankrike.
här är en bild på min morfar tagen 1939. han står i mitten. som beskrivning står det "revyn sommarfräknar" och mannen till höger om honom är povel ramel. det är så svårt att förstå vilken helt annan tid det var han levde i. jag önskar att jag hade kunnat se allting. och fått höra alla historier. morfar, jag saknar dig.
om någon undrar kom det här ärligt från hjärtat, medan allt annat jag skriver här på veck mest är ointressanta tankar som dyker upp i mitt huvud.
jag ska byta till morfars efternamn.

samedi, treize heures douze.

varför känns det mer bekvämt att må dåligt än att må bra?
det är förmodligen inte speciellt sunt när känslan av att något är fel känns rätt.

unforgettable season

ett snabbt hej innan jag tar tåget till göteborg och går på utomhusfest inomhus för att säga att cut copys omslag är osannolikt snygga. musiken likaså, såklart.

nattligheter

01.23
det finns så många olika saker att säga.
så många olika sätt att se saker på.
jag tänker på så många olika saker hela jäkla tiden.
just nu tänker jag på att inget någonsin händer
men att det kanske händer nåt nu.
men samtidigt att jag inte vågar hoppas på något.
men att jag borde visa att jag vill.
men inte att jag vill för mycket.
för jag vill ju inte vara nån jävla brud.

att vara med killar som sjunger

här är dagens kille.

rasmus kellerman. likt en vit tapet, en svart klänning eller en blåtira blir han aldrig fel, för mycket eller för gammal. har är en utav de få som fortfarande kan få mig helt skakig och afatisk.

det är så illa att jag nästan borde skapa en ny kategori med hans namn.

i want to be your appetite


RSS 2.0