nu när vår avresa stundar tog jag ett par timmar här inatt och skapade vår australienblogg.

jag kommer eventuellt skriva här nån gång när andan faller på också, men fläk in http://nuniz.blogg.se på bloglovin för att vara säker på att inte missa några viktiga nyheter från mig. klicka på bilden också! puss

så skulle jag aldrig svika dig.

alltså aldrig.

och hej! står i karlstad och lagar middag för två. lovisa ska komma hit och vi ska snacka om livet.

det blir gött. sånt som behövs ibland.

sista veckan i karlstad nu. jobbar sista dagen imorgon. hähähä i ditt ansikte jobbet.

december var ungefär världens bästa månad. inte så kallt, inte så snöigt, ganska körkortigt. jag var med om mycket roligheter, fick träffa vänner och familj, fick fina julklappar, och så svängde jag och matilda ihop en riktig håll käften-nyårsafton ovanpå allting.

må nu januari inte trasa sönder min hud med sin kyla, och föra mig helskinnad till andra sidan jorden.

adjö snart sverige!

vi var kravlöshet och omöjlighet.

naturlighet och en sådan stängdhet.

en ömsesidig illvillighet som sprang ikapp med en passion som inte gick att stänga av.

dina skjortkragar räckte inte tillräckligt långt.

min romantiserade bild av att allt jag behövde var din närhet bleknade med varje ord du sa.

till slut föll jag och vaknade upp, alldeles svettig, klockan tre på natten.

jag satte fötterna på trägolvet, sträckte på tårna, och gick och drack ett glas vatten.

- hanna kom på besök till karlstad i ett dygn. det var helt sjukt gött att ha en vänersborgare att prata med, och inte vilken som helst. en riktigt god en! vi gjorde säkerhetskontroller, såg på legally blonde, drack kaffe, åt spicy middag och kom sjua på korianders quiz med tema färdmedel. born to drive säger jag bara.

- jag ströjobbade. utöver mitt vanliga jobb. så underbart! jobbade på gård och på nöjesfabriken. båda innefattade kroppsarbete och ett hektiskt tempo. framför allt var det så skönt att få känna att man utvecklades. lärde sig nya saker, träffade nytt folk. en självförtroendeboost, det där med att kasta sig ut, testa på nya saker och lyckas med det man tar sig för.

- sophie kom på besök till karlstad! vi fick visa henne staden och jag mådde illa mest hela tiden för att jag var nervös över nästa punkt på listan. men vi hann med att hänga med min systerdotter emma, äta sallad på stans bästa salladsbar och så vidare. fina vi.

- jag tog körkort. efter exakt tre månader och tio dagar bakom ratten klarade jag först av teoriprovet, bara booyah på första försöket, sen tre dagar senare uppkörningen, bara booyah på första försöket. alltså känslan i torsdags när jag hade kört upp. det var ta mig tusan bättre än studenten. helt overkligt. jag har i princip aldrig känt mig så himla glad och stolt över mig själv. promenerade leendes hela vägen hem. sen log jag mest hela kvällen också. det må låta som skryt men som tidigare blogginlägg skvallrar om, är jag helt enkelt bäst.

- idag körde jag bil ensam för första gången, förutom på halkbanan. det var en sjukt go upplevelse. helt galet vuxen kände jag mig. "nu åker jag till ica munkebäck och handlar mjölk, filmjölk och bregott". och så gör man det. ;PPpPPPpppPpPpP

alla de gånger jag skrattat åt julrim med min familj.

alla de gånger jag knutit en rosett kring min hunds hals.

alla de gånger jag sprungit upp så fort jag vaknat och lagt mina paket under granen.

alla de gånger jag gick till kyrkan och kände mig lite malplacerad, men tyckte det var mysigt ändå.

alla de gånger jag åt första tuggan risgrynsgröt.

och så vidare.

bilden är ifrån förra årets julafton.

jag är nog faktiskt inte beroende av något skulle jag tro.

det närmaste ett beroende jag kan komma är nog min dator och min mobil. när mobilen är död kliar det något enormt i fingrarna. jag börjar tänka på alla sms och samtal jag får som aldrig kommer fram. alla eventuella kärleksförklaringar som oförklarligt nog inte får leveransrapport, för att jag glömt ladda min mobil.

min dator är en annan visa, jag går inte runt och stressar över att jag måste kolla. men å andra sidan, varje gång jag varit iväg i några dagar, och kommer hem, går jag utan att stanna fram till min fina dator, lägger mig ner med laptopen på min mage och känner stressen rinna av mig.

kul att höra va?

mina underbaraste mansan och mensan.

den här bilden togs för helt galet längesen, kanske 2008, när vi började hänga.

sen dess har vi gjort en himla massa sjuka saker ihop, pratat igenom ungefär allting som hänt, hatat vänersborg, peppat och hjälpt varandra, pratat massa danska, och sagt "mi" ungefär 24843 gånger.

jag är helt galet tacksam för dessa fina två. tack och puss!

jag önskar mig dock en sak. av mig själv. att jag klarar av det jag ska göra på torsdag.

gör jag det blir jag så himla glad.

jag har känt honom i sex år nu. och han är fortfarande bland de finaste jag träffat. vi står ut med varandra.

bästa johannes.

nu bor han i santa barbara och läser ljudteknik.

men! snart, när jag flyttar till australien, kommer vi vara ganska nära varandra.

men idag ska jag berätta om en plats jag absolut vill besöka innan jag dör.

det skulle vara en lördag. jag skulle få sova ut. ligga och dra mig länge i någon fin mans famn. frukost på sängen.

det skulle vara underbart väder ute för första gången på länge, sådär svalt, varken för kallt eller för varmt, och vi skulle gå på en långpromenad i skogen och längs med vattnet. stanna på ett café och äta lunch på vägen hem. kvällen skulle vi spendera med hemmagjord pizza och en flaska vin med några vänner.

det skulle vara helt okej. är jag världens tönt som tycker att allt blir dubbelt så fint när man är två? skulle jag få skriva om en perfekt dag spenderad ensam hade det krävts mycket mer än en promenad och pizza. har jag rätt?

berätta om hur du var när du var liten.

är jag inte fortfarande ganska liten?

är jag stor nu?

isåfall vet jag inte alls hur jag var som liten.